I denna bloggen skriver jag om hur det är att leva med psykisk ohälsa men även om musik, fotografering och annat som har med mitt liv att göra. Hur jag sakta men säkert slutar försöka överleva och istället börjar leva. Vägen mot ett hälsosammare, lyckligare, säkrare och friskare liv utan droger & rakblad.
Kärlek & Kaos / Cherry Sander
Meningen var att det skulle bli en tidig natt för mig men Sweeney Todd håller mig vaken. Har varit och handlat med pappa, gjort pizza, målat naglarna, klippt i min Sex Slaves tröja och bara tagit det lugnt. När vi va på Willys så fann jag GB 0.5 L glass som var som 88:an :D Åt alltid den glassen när jag va liten så kunde inte låta bli att köpa den. Sjukt god men hade velat ha lite mer av "krispet" som är utanför glassen.
Längtar efter morgondagen då jag åker till Göteborg igen, denna gången för att gå på ENGELs releasefest på Sticky Fingers(var annars?). Det är väl inte riktigt musik som jag brukar lyssna på men efter musikvideo inspelningen med dom i Februari så ska det bli kul att träffa alla igen. Kommer börja dagen med att fotografera min älskade vän Minus och efter det blir det parkhäng med jäger.
Blir massa bilder att njuta av när jag kommer hem på lördag :D Kärlek & Kaos / Cherry
Har precis skrivit ett brev till älskade Sofie som efter tre månader i frihet åkte in på Behandlingshem ännu en gång. Det är svårt för mig när mina vänner rycks ifrån mig. Att inte ens få säga hej då, ge en sista kram är nog det svåraste.
Att försöka forumler allt man har att säga till en person man älskar i ett fånigt brev är inte lätt. Jag vill ha henne här.
Det finns en person i ett av banden jag älskar som alltid ser igenom min mur. När han frågar hur jag mår så nöjer han inte sig med "bra" för han vet att det är en lögn. Jag vill ju inte att han ska vara orolig men jag vet att han bara bryr sig om mig. Hans leende och kramar är något av det vackraste som existerar. Han blir alltid besviken när han ser att jag har skurit mig men visar det på ett sätt som gör mig så ångerfull. Nu skär jag mig inte längre och jag vet att han är stolt över mig.
Du är så fin, vännen min.
Mitt mående är rätt ostabilt och har varit det ett tag nu. Såfort jag står på toppen så är det något som fäller mig. Det är rätt svårt att skapa en stabil tillvaro när alla runt om mig faller. Jag vill finnas där för alla och hjälpa dom upp samtidigt som jag måste hålla mig kvar vid livet. Tar det aldrig slut?
Idag ska jag se Tim Burtons nya film, Dark Shadows, tillsammans med min far. Som den extremt galna Tim Burton fantast jag är så sitter jag nu i exstas och vill bara att klockan ska gå. I min DVD-hylla finns ALLA utom 3 släppta Tim Burton filmer.
Min favorit kommer nog alltid vara Sleepy Hollow och just nu är jag väldigt inne i Beetlejuice. Batman filmerna är inte dåliga dom heller!
På tal om inget alls så såg jag filmen The Crow för någon vecka sen. Den va såpass bra att jag nu har sett den fyra gånger.
Sitter och lyssnar på fantastiska Alkaline Trio, ett band som jag har hållt kvar vid sen tidig tonår. Många minnen kommer fram från när jag och min syster blev placerade i en jourfamilj. Det är inget som jag brukar tala om eller nämna här i bloggen. En väldigt jobbig period i mitt liv när jag försökte hitta mig själv men bara blev ännu mer förvirrad. En tid där jag insjuknade och kaoset i min hjärna skapades.
Men jag har lärt mig att när jag skriver ut vad jag känner och vad jag har gått igenom så ser jag på det i en annan vinkel.
Ännu en sen natt i Cherryland med många tankar osm snurrar runt. Idag har jag, tillsammans med Varbergs Fotoklubb, varit ute på en liten utflykt i Dagsås och jag tänkte visa lite bilder.
Sitter nu och lyssnar på en spellista fylld med musik som tar mig tillbaka till stunder då jag känt någonting speciellt. Ibland gör jag så när jag inte kan sova. Jag tillåter mig själv att få ut alla känslor som jag har inom mig för att undvika en ångestattack. Jag gråter, skrattar, slår saker i väggen. För det sämsta man kan göra är att behålla allt inom sig för tillslut så kokar allt över och du kan då inte styra det som händer. Inse att du har all rätt i världen att må dåligt eller vara lycklig trots att alla runt om dig kanske inte är det. Du måste även printa in i din skalle att INGEN har någon som helst rätt att förminska vad just du känner, tycker eller tänker.
Jag är inte ledsen över allt min sjukdom har tillfört i mitt liv. För nu när jag börjar komma på fötter så inser jag hur stark min sjukdom har gjort mig. Det är inte alla som skulle stå ut med det jag har varit med om. Nu när jag ändå mår relativt bra så ser folk det, dom säger att det lyser om mig. Att man ser en tydlig förändring, jag är på G igen. Jag känner det också, självkänslan byggs sakta upp och jag kan äntligen gå all in igen. Jag kan fokusera på det jag brinner för och finnas där för mina vänner på en annan nivå än tidigare.
Hela min kamp mot Borderline har i slutändan varit värd varje tår, allt blod och alla svek. Ibland gör det ont och då måste man tillåta sig själv den smärtan för att sedan kunna resa sig upp igen med nya fräscha andetag. Jag säger inte att det är lätt och inte heller att jag är frisk men jag är en bra bit på vägen.
Costum made jägermeister/cherry bomb väst från PiNkY Of Sweden. Svart linne med eget designat tryck från en gammal Vanity BLVD tröja. Svart kjol från Gina Tricot som jag har blekt. Svarta tights Cherry röda Dr. Martens med gula skosnören från Shock.se
Kom precis på att jag inte har uppdaterat för er om helgens konsert. Det va grymt som fan! Baby Jane, mina jägerälskande män, gjorde ett jävligt bra gig. Kändes bra att vara där med Minus, som Manx sa "The Duo is back". Sex Slaves som jag aldrig tidigare har sätt liv var verkligen hur grymma som helst. Den energin som dom hade på scen är svårslagen.
Eric i Sex Slaves ville dra med oss på efterfest eller hotellrum men efter en stund så beslutade vi oss för att dra hem till Minus och sova. Vi får ta igen det i November då dom förhoppningsvis återkommer till ett kallt Sverige.
Håll på att glömma, fantastiska Emily Macgregor var på Henkan och jag blev överlycklig! <3
Minus och Del(Sex Slaves) gör någonting ;)
Mikey, jag och Manx
Eric(Sex Slaves), jag och Freddie(Baby Jane)
Freddie diggade min tatuering stenhårt, denna bilden kan man även spana in på deras facebook!
Jag och älskade vännen Sigge som givetvis lirade Cherry Bomb!
Jag har världens finaste vän. Sigge, eller Siggelicious som jag brukar kalla honom och det namnet passar honom utmärkt. Det finns få människor som har ställt upp för mig så som han har gjort för även om han är sämst på att höra av sig så vet jag att behöver jag honom, ja, då finns han där.
När vi precis lärde känna varandra för lite mer än tre årsedan så var det som om vi hade kännt varandra hela livet, det var så vackert. Sigge kom in i mitt liv med öppna armar och ett hjärta större än självaste kärleken. Jag har genom dom senaste åren skrämt iväg många av mina vänner på grund av mitt psykiska och därmed själviska beteende men inte Sigge, han har stannat kvar.
Det som fick mig att öppna upp ögonen för denna fantastiska man var att han såg mig som den jag var och inte som den folk tror att jag är. Han såg inte den Cherry som känner alla band utan den Cherry som älskar musiken.
Här har ni den, min senaste tatuering. In The Spotlight är titeln på Baby Janes debutplatta och även på Spår 6 på skivan. För mig är detta en tatuering som hyllar dom fem åren Baby Jane har existerat och fyllt mitt liv med kärlek, vänskap och lycka.
Igår fick grabbarna i bandet se tatueringen för första gången, enbart sångaren visste om att jag hade gjort den. Alla blev glada och en aning chockade.
Morgonen har bestått av små irritationer då min vän som sov här väckte mig genom att ligga och sms:a vilket är typ det värsta sättet att bli väckt. För mig är det samma sak som om någon skulle sitta med en Nokia 3310 och testa ringsignaler, you get it?
Jaja, nu är jag redo och ska snart med bussen ner till stationen och sen vidare till älskade Göteborg. Börjar mad att plåta Christabell som jag aldrig har träffat tidigare för att sedan träffa Ercia som jag inte har träffat på många år. Vi ska förfesta i någon park och sen är det vidare till Henkan och Baby Jane <3
Har ikväll sätt på Beetlejuice med en vän som avslutades med en massage. Alla som någonsin har masserat mig vet att jag är en pain in the ass. Det kittlas, gör ont och jag kan för fem öre inte slappna av men jag vet hur gött det är dagen efter. Så eftersom att jag ska gå all in imorgon tänkte jag att en massage var helt rätt!
Vi ska strax se på ännu en film sen är det John Blund som ska få besöka mig.
Ni anar inte hur taggad jag är inför morgondagen. Det finns en god anledning till detta utöver jäger, foto, baby jane, sex slaves och vänner men det får ni veta på söndag. Kan säga så mycket som att jag ska överraska några :D
Mår riktigt dåligt och kan inte sortera ut all skit i mitt huvud, för det är där allt sitter.
Jag börjar falla igen och jag har ingen aning varför. Jag känner ingen lycka förutom när jag är på konserter, allt annat är meningslöst. Försäkringskassan har börjat ställa krav som jag inte klarar av. Planen var att jag skulle börja studera 50% i höst men med den utbildningen jag vill gå kan man enbart göra heltid. Jag klarar inte heltid, det vet jag. Jag vill inte heller inte gå någon annan utbildning bara för att. Så det är 100% studier eller någon arbetsträning som gäller från och med höst. Jag har 3 månader på mig att fundera ut vad jag vill göra med resten av mitt liv. Jag är livrädd att börja studera då det var det jag inte klarade av när jag började må dåligt i tidig tonår. Men jag vill så gärna klara av det.
När folk frågar vad JAG vill göra med mitt liv så har jag inget riktigt svar. Självklart vill jag skaffa mig en utbildning och så småningom ett jobb men det är något som tar emot. Kanske är det bekvämligheten eller en rädsla för att misslyckas. Jag vet att jag vill kunna fokusera på mitt psykiska mående och vara stadig innan jag gör någonting som jag kanske inte riktigt klarar av. Jag vill ju mest av allt gå på konserter, dricka jäger, fotografera och må bra. För det är just det som skapar en lycka som är oslagbar. Men jag kan inte leva så i hela mitt liv för tillslut blir det en besatthet.